Jag är hemma. Eftermiddagen har förflutit svävandes på moln. Ett enda lyckorus från den första anblicken av de svenska skogarna genom flygplansrutan, till det första andetaget av frisk ren luft, till när mamma mötte mig på Arlanda med blommor och svenska flaggan, till att jag steg ur bilen och slängde mig ner på gräsmattan. Gräslukt – som jag har längtat!
Katterna klarade resan bra och blev såklart lyriska av den oändliga världen som plötsligt låg framför dem. Aldrig hade de väl sett så mycket kattgräs! De gick omkring och tuggade ett tag innan de riktade fokus på att utforska sin nya miljö. Maten och vattnet som jag ställde fram uppskattades, även av andra lokala invånare…
Mumsade snabbt i mig en svensk avokado med svensk keso – som jag har längtat! Sedan åt vi tårta på balkongen i helt normal sommarvärme. Mamma och pappa tyckte det var lite väl hett medan jag njöt av att slippa svettas som en gris. Vi snackade semester och husmålning och mammas nya jobb, hur mysigt som helst.
Efter en stunds däckande på soffan framför ett meningslöst reality-program (som jag har längtat!) åkte jag och mami till ICA i Kungens Kurva (typ Sveriges största ICA) för att handla midsommarmat. Att handla mat i Sverige är som att gå på konstmuseum. Allt är så fint upplagt. Inte en repa på tomaterna, alla grönsaker och frukter glänser som om någon putsat dem. Kockar i kock-mössa ger ut smakprover och informerar om deras egna räkröra på handskalade räkor. Sortiment som aldrig tar slut. Fjorton sorters havregryn.
Språket sen. Musik för mina öron. Jag förstår vad alla säger, och känner en tillhörighet till alla främlingar omkring mig. Svenskar pratar på ett eget speciellt sätt, blir helt rörd när jag hör meningar som vad blir det till middag ikväll? eller tycker du att den här löken ser bra ut?
Jag är hemma hos min egen sort igen.