Allt är bra nu

 

Musikkväll

Kvällen spenderas på andra sidan stan borta i Vallentuna med musik och häng med vänner. Min klasskompis Samuel ska spela, kolla in hur grym han är!

Min kyrka Hillsong har nyss kommit ut med ett nytt album – Young and Free. Check it out.

Lösryckta påståenden

Jag läser Sturmarks Tro och vetande 2.0 och har kommit till hälften av boken. Nu vill jag ta upp ett resonemang av Sturmark, vars like jag ofta träffar på i boken, och som får mig att luta huvudet bakåt och dra ett djupt andetag av frustration.

Följande skriver Sturmark:

”Moralen kan inte komma från Gud!
Pröva följande tankeexperiment, gärna tillsammans med en troende vän: Fråga honom (eller henne) om han anser att gud har skapat moralen och att det därmed motiverar honom att agera gott. Fråga om han till exempel skulle misshandla, mörda och våldta om det inte fanns en gud?
Om svaret är ja, är det nog inte särskilt lämpligt att fortsätta umgås. Tänk om din vän förlorar tron på gud en vacker dag? Det verkar livsfarligt att vara i närheten av honom då. Om svaret är nej, då behövs alltså ingen gud för att din vän ska avhålla sig från ett sådant omoraliskt beteende. Han avstår alltså av något annat själ än att gud finns.”

Det verkar som att Sturmark inte gjort sin hemläxa innan han skrev sin bok. Vad säger den kristna tron om moralen? Jo, att Gud har lagt en vetskap i varje människa om vad som är gott och vad som är ont. Det är en moralisk intuition vi alla har, oavsett om vi tillkännager Gud eller inte, eftersom kristna tror att varje människa är skapad av Gud – troende som icketroende.
Den moraliska instinkten finns i varje människa och är given av Gud. Skulle en person falla ifrån sin tro skulle denna instinkt lika mycket finnas kvar i personen. Därför handlar även ateister gott, de har en djup ingivelse om vad som är rätt.

Hur kan en av Sveriges mest kända livsåskådningsdebattörer inte vara varse om denna grundläggande princip i kristen tro? Jag tappar förtroende för dig Christer!

Jag skulle mycket hellre vilja se Sturmark bära fram hållbara argument för att moral kan uppstå utan Gud av sig självt. Han skriver: ”I ett humanistiskt perspektiv är en handling lika moraliskt oriktig i en värld där gud existerar, som i en värld där gud inte existerar. Gud har helt enkelt inget med saken att göra.”
Intressant påstående tänker jag då. Jag väntar på argumentationen för detta, men den kommer aldrig! Stycket är slut! Ny överskrift och Sturmark spinner vidare på sin slutsats med ”Moralen kan inte komma från Gud!” (se textcitat ovan) med det geniala tankeexperimentet…

Sturmark är skicklig på att förmedla sina slutsatser, tyvärr följer sällan den nödvändiga argumentationen för att få läsaren övertygad. Ett avsnitt är sällan längre än 1-2 sidor, en indikation på att han snabbt hoppar från en sak till en annan. Jag hade velat att författaren gick djupare i sina resonemang, istället för att trycka dem i mitt ansikte för att sedan skynda vidare till en annan av sina åsikter.

Om du har tid finns en nyutkommen debatt tillgänglig där Christer Sturmark samtalar med min lärare på Credoakademin – Stefan Gustavsson, om tro kontra icketro.
En riktig långkörare, men desto mer får man ut av den.

Evolution = fakta, eller?

Lite kvällsfilm som verkligen rör runt tankarna i huvudet. Bara 30 min lång, väldigt intressant om evolutionen vs. intelligent design.

Som det brinner

Var nyss ute på en powerwalk i drygt en timme. Hade Movits! nya album i lurarna, så grymt härlig musik. De ska visst turnera i Japan och Europa i höst och sedan komma till Sverige i vinter, woho!

You gotta walk a mile to get out of my head

Sveriges kanske största musikexport – Avicii – släppte idag sitt debutalbum; True. Har nyss lyssnat igenom alla låtar, och jag måste säga att jag jag gillar hans försök att komma ifrån de  kommersiella house-dängorna med enbart uppbyggnader och beat-drops. Lite soul-, och country-influenser ger låtarna ett spännande djup, samtidigt är musiken sådär lättsmält och lekfull som jag föredrar den.

Välgjort och upplyftande, jag är en stolt svensk. 🙂

The Fooo

Söta så jag dör. Den här gjorde mig glad! Hade blivit helt besatt av dessa skönsångare om jag fortfarande gått i högstadiet (med risk för att jag blir det ändå). Ekorrgos 🙂

Underhållande eller bara billigt?

Gränsen för vad som anses underhållande och hippt pressas hela tiden. En av världens största popartister, Miley Cyrus, uppträdde under årets MTV VMA med ett minst sagt kontroversiellt shownummer tillsammans med Robin Thicke, 2 Chainz, och Kendrick Lamar. Iförd hudfärgade underkläder twerkade hon loss (Wiki: Twerking is a dance move that involves a person, usually a woman, shaking her hips in an up-and-down bouncing motion, causing the dancer to shake, ”wobble” and ”jiggle.”) och tog sig i skrevet med tungan mer utanför än innanför munnen.

Fansen blev arga, de övriga artisterna blev upprörda, och journalisterna fick eld i baken. Den enda som verkade stå upp för Miley var Lady Gaga, som menade att pop enbart handlar om att underhålla.

Så vad underhåller ungdomar år 2013? Krävs den här styrkan av stimuli för att vi ska haja till och få ett intryck? För att vi inte ska bli uttråkade? Och hur mycket tar unga egentligen efter det som levs ut på scenen? Av texterna?

Popmusik är lättsmält, upplyftande och många gånger stärkande. Den får oss att strunta i alla måsten, att njuta av nuet och boosta vårt ego. Den förenar oss, men vad är det egentligen som förmedlas? Vilket budskap är det vi uppsluppet sjunger med i, sträcker våra händer till, och kanske omedvetet kanske tar till oss?

Många av mina vänner kvoterar ofta oneliners från låtar på facebook och twitter. Musiktexter har blivit vår tids ”heliga skrift”. Det är många gånger därifrån vi hämtar vår inspiration och förtröstan, en källa till vad som är sant och bör eftersträvas. Det här ger förstås musikindustrin stor makt över oss som lyssnar. Det som projekteras tas ofta emot okritiskt med öppna armar så länge det finns ett dansvänligt beat som förgrund.

Heads up! All musik ska få finnas, vi ska inte begränsa oss och blunda för det som känns obehagligt. Men var medveten om den individualism som musikvärlden trycker upp i ansiktet (eller kanske snarare in i öronen) på oss. Lyssna på orden. Våga kritisera, våga stå bakom. Vad förhärligas av den här musiktexten? Hur rimmar det med vad jag tycker känns härligt?

Underhållande, eller bara billigt?

Ur Miley Cyrus ”We Can’t Stop” som framfördes under MTV VMA:

To my homegirls here with the big butts
Shaking it like we at a strip club
Remember only God can judge us
Forget the haters cause somebody loves ya
And everyone in line in the bathroom
Trying to get a line in the bathroom
We all so turnt up here
Getting turnt up yea yea

So you wanna be a success?

Hoppas att ni mår bra. Själv vaknade jag med ett gott humör, även om hjärnan känns lika smashad som tidigare. Åt en brakfrukost och hängde sedan en stund med katterna i det rum pappa har gjort i ordning åt dem genom att skärma av en del av garaget. In och ut kommer de genom att man öppnar ett fönster i garageväggen, de resterande väggarna har han snickrat ihop av enkla bräder, wellpapp, och ett slags finmaskat hönsnät. Den finns en dörr som vätter ut mot resten av garaget, och mamma är just nu på Ikea för att inhandla filtar och kuddar att inreda rummet med. 

Sedan fluff-goset har jag legat på soffan och lyssnat på podcast. Vilken relation har ni till dessa radioprogram? Har ni hittat en kändisduo ni slaviskt lystrar till? Tar del av deras livserfarenheter och skrattar åt deras anekdoter? 

Det finns många bra podcasts, inget snack om saken. Mitt bästa tips på podd är de från Hillsong Church Stockholm, där de inte helt otippat pratar om lite djupare saker än vardagslyx, kärlekstrubbel och tonårsbravader. Inget fel med vardagslyx, men personligen älskar jag att balansera det där lite ytligare med det djupa och verkligen betydelsefulla. 

Lyssna på poddarna här. Börja gärna nedifrån med ”So you wanna be a success”. 

Vad är det jag egentligen jag vill med mitt liv? Varför går jag till jobbet varje dag? För att tjäna pengar, för att kunna köpa saker för att imponera på människor som inte bryr sig? Vad är det som är viktigt? Att vara populär, att vara snygg? Hur kan jag använda mina egenskaper för att hjälpa andra? 

Sjukt härligt att få tömma ur sig lite av sina frågor man inte riktigt vågar ta med sig själv. För vem vet egentligen vad man vill, eller vad som är viktigt i livet? 

 

Andreas Nielsen talar i de flesta poddar.

This is your heart

Hej fina bloggen!

Jag har skaffat Instagram. Och Twitter. Och Spotify Premium. Allt detta sysslar jag med till och från jobbet och i lunchpausen när jag ligger i en av sofforna i matsalen på Bagis i mina sköna sköterskekläder. Ibland sover jag på lunchen för att mota bort en del av tröttheten som fortfarande förföljer mig. Säkert bidrar de tidiga morgnarna (då jag går upp klockan fem!) och alla nya situationer jag ställs inför på jobbet, till att jag inte känner mig utvilad. Ägare som frågar om deras djur kommer att bli bra, veterinärer som använder svårt medicinspråk, och oberäkneliga djur som har ont eller är rädda. Ändå har jag riktigt kul varje dag, det är som ett sommarkollo som jag får betalt för att delta i.

Mamma och pappa verkar ha fått en längtan efter reformering. Huset ska målas, köket ska renoveras, in med fiberkabel, ut med allt gammalt, in med dotter, ut med son, ny värmepump, nytt jobb, nya matvanor, och om allting får jag vara med och tycka. Big like, kul att de äntligen börjat intressera sig för hemmet! Tidigare har mina föräldrars största intresse varit att resa och hänge sig åt kulturella nöjen, vilket i och för sig inte är dumt det heller. Och jag gillar att huset ser ut som det alltid har gjort. Men eftersom det här året blir en slags nystart för mig känns det helt rätt att hemmet också får sig ett lyft.

Hösten ja. Jag har precis fått meddelat att jag får fortsätta jobba på Bagarmossens djursjukhus de helger jag kan. Tjoho! Extra pengar i plånboken och ytterligare jobberfarenhet är två av mina topp-wanties just nu. Dock kommer jag ägna största delen av mitt sabbatsår åt något helt annat än djur och medicin. Jag ska nämligen läsa ett år på CredoAkademin – en skola där jag får studera teologi och filosofi och ställa min tro och andra livsåskådningar mot väggen. Från ett vetenskapligt perspektiv. CredoAkademin erbjuder nämligen undervisning från några av landets vassaste religionsfilosofer, samhällsdebattörer, och författare till apologetisk litteratur.

Förr eller senare måste varje person ställa de sig de stora frågorna i livet. Jag kanske är ovanligt tidig med att intressera mig för detta, men jag anser det livsviktigt att med största uppmärksamhet granska beläggen för Guds existens. Inte på något flummigt ”det-här-känns-bra-och-passar-mig-vis”, utan på ett förnuftigt sätt. Är kristen tro sann tål den att kritiseras. Och det är just vad jag tänker göra. Jag tänker inte sätta mig i bänken och snällt tro på allt lärarna föreläser om. Jag tänker använda mig av all min upptränade hjärnkapacitet, den jag byggt upp och använt mig av under mina tre år på Szent István University (för att understryka att den bör vara något sånär skarp), för att kritisera och ställa svåra frågor. Varför varför varför? Hur hur hur? När och var.

Varför måste man ställa sig de svåra frågorna i livet överhuvudtaget? Varför inte bara svara som kändisarna, när de får frågan om meningen med livet i veckotidnigs-repotage? Att meningen är att vara en god människa. Allt föda barn. Att vara lycklig.
Jag skulle kunna strunta i den lilla glöden där inne. Men det skulle vara att svika mig själv. Det är viktigt för mig och därför tar jag det på allvar. Därför går jag emot strömmen och gör något läskigt och spännande som är svårt att få andra att förstå. Jag förstod inte själv innan. Nu har det blivit det viktigaste i världen. För tänk om det är sant. Tänk om allting stämmer, om det faktiskt finns en sann, existerande mening. Med mig, med det jag gör.

En sak vet jag. Gud ställer sig sällan i vägen för någon. En relation med honom vore  påtvingad och oäkta om vi inte fick välja bort den. Vill man se och uppleva Gud får man ta saken i egna händer och söka honom. Ibland kan det ta länge, år eller decennier. För vissa tar det en minut. Men det finns något mer, nånting vi inte helt kan förstå men som vi inte borde ignorera för den sakens skull. Det menar de allra flesta jag frågar. Det finns nånting mer, men de vet inte vad.

Jag ser med stor förväntan på vad jag kommer få höra om under årets lopp. Jag hoppas verkligen att mina kära läsare hänger med mig på den här resan. Vissa saker jag skriver om kanske får det att vända sig på insidan. Av frustration, av ilska, av häpnad. För Gud är sån (och nu låter jag som värsta frikyrkopastorn); allt annat än tråkig. Han är stor och bufflig och vill saker med oss. Mitt liv har fått en ny dimension, och jag vill visa allt detta för er. När man tröttnat på fitnessbilder på Instagram och läst sig mätt på höstmode, bantningsmetoder, weekend-tips, och kändisskvaller, så finns det något verkligt värdefullt  som håller i alla lägen.

Jag vet inte hur jag ska förklara utan att låta som en flummig tönt, och jag drar mig egentligen för att prata vitt och brett om min tro. Den är komplex och samtidigt det enklaste som finns. Så självklar för mig, och så långt borta för många andra. Tack och lov har man blivit mogen nog att skita fullständigt i andras åsikter. Jag är så stolt över att jag inte släppte taget, att jag faktiskt gör det här. Magkänslan värderas högt idag, och min säger KÖR PÅ! Hjärnan undrar nog lite förvirrat vad jag egentligen ger mig in på. Men vadå, i vilken film har man någonsin sett hjälten lyssna på sin hjärna? The heart wants what the heart wants, right?

Walking out into the dark
Cutting out a different path
Led by your beating heart

All the people of the town
Cast their eyes right to the ground
In matters of the heart

This is your heart
Can you feel it? Can you feel it?
Pumps through your veins
Can you feel it? Can you feel it?