Hej läsare, och speciellt alla ni som sliter med examens nere i Budapest.
Jag vet hur en examensperiod tar kål på en. Jag har varit igenom sex stycken själv, och alla har de varit djävulska och tortyr-liknande. Vill bara ge er lite hopp och ny kämparglöd såhär på sluttampen.
Efter ett halvår hemma är jag en helt annan människa. Budapest-Caroline som bara har tankar om plugg, examens, och energidricka är som bortblåst. Jag sover gott, är lugn i sinnet, och mina funderingar kretsar kring saker som småfåglar, kanelbulledoft, lukten av snö, och känslan av gitarrsträngar mot mina fingrar.
Min hy är slät och len, mina naglar långa och välmående. Mitt hår glänser och mina armbågar är inte längre torra och frasiga efter att ha lutat huvudet i händerna under otaliga timmar. Framför allt: inget tryck över bröstet, ingen huvudvärk, inga hopplöshetstankar.
Nåja, som ”utbränd” (eller vad ni nu vill att kalla mitt hjärntrötta tillstånd) är dessa symptom ständigt återkommande. Men de är inte en del av min vardag på samma sätt som under en tentaperiod. Så till alla er som känner att ni är fast i ett never-ending-helvete: det blir bra igen. Jag lovar, tiden kommer att läka din söndertrasade hjärna.
En liten vink från verkligheten. Hej hej, såhär är det i det normala livet – det som är fantastiskt att leva. Kom ihåg det, och ta hand om er. Imorgon sticker jag till Teneriffa. Önskar att jag kunde ta med er dit, det vore ni så värda!
Har ni sett vilken tjockis Baggis har blivit med all vinterpäls?
Rosiga kinder, pigga ögon – sån blir man av vila!
Bella fullkomliga älskar snön. Rusar omkring som i en lekpark.
Caroline Holmberg 